Diabetesta vastaan ei lie mahdollista rokottautua

Ingen effekt av diabetesvaccin

kertoo Ruotsin lääkärilehti, siis että diabatesrokotteesta ei ole näyttänyt olevan hyötyä.

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18059

Rokote perustuu glutamiinihappodekarboksyklaasi (GAD65) -entsyymiproteiiniin, jota esiintyy haiman betasoluissa. Tämä entsyymiproteiini löytyi 1980-luvulla vuonna ja sitä pidetään diabeteksen merkkiaineena, koska veressä kiertävät GAD-vasta-aineet voidaan assosioida beta-soluja tuhoavaan autoimmuuniseen hyökkäykseen ( Betasolu kuten aivojen harmaat neuronitkin käyttävät GLU- GABA- järjestelmää, jossa excitatoriesta glutamiinihaposta dekarboksylaatiossa tuottuu GABA, inhibitorinen välittäjäaine). Sitten todettiin että veressäkiertävät GAD -vasta-aineet eivät ole ainoastaan indikaatori, vaan niillä on osuutta myös taudin pahenemiseen. Arveltiin, että GAD- rokotteella voitaisiin tässä saada jotain etua aikaan. Toistaiseksi ei ole saaatu edullisia tuloksia. ( Itse asiassa, omana mielipiteenä luulen, että tilanne voi vielä tulla pahemmaksikin jos tuodaan uutta reaktioproteiinia tuohon erittäin sofistiseen infrastruktuuriseen kohtaan, missä pitäisi integroitu muunnos excitaation ja inhibition kesken tapahtua. Ja sitä paitsi sama entsyymi toimii myös harmaissa aivosoluissa. Itse asiassa olen sitä mieltä että suoranaisia glutamiinilähteitä pitäisi vähentää ravinnosta, jotta saadaan jonkinlainen relevantti mahdollisuus GLN-GLU-GABA syklille ( Se on neuronin ja betasolun ON- OFF- " johtorata", jota minimaalisempaa järjestelmää ei ole . Ihmiskunnan ravinnon proteiinien tasapainon tarkennus pitäisi tehdä. Nykyisellään ravinto on hyvin suuresti glutamiinipitoista modernin viljan takia. GLN- altaaseen lisäksihän tulee myös suuri endogeeninen glutamiinituotanto jäännöstypestä. Endogeeninen tuotto ei tosiaankaan tee essentiellejä aminohappoja siinä suuressa määrässä kuten glutamiinia. Paradigma proteiinintarpeesta voi olla jollain tavalla vinoutunut./LB).

Sitaatti:

Anders Hansen, leg läkare, frilansjournalist

I New England Journal of Medicine presenteras en fas 3-studie på ett diabetesvaccin som utvecklats av ett svenskt företag. Resultatet är nedslående.

Vaccinet bygger på proteinet GAD65 (glutaminsyradekarboxylas), som uttrycks i de insulinproducerande betacellerna i pankreas. Proteinet upptäcktes på 1980-talet och användes först som en markör för diabetes, då antikroppar mot GAD i blodbanan kunde kopplas till det autoimmuna angrepp som förstör betacellerna och utlöser sjukdomen. Men forskning indikerade att GAD inte bara är en markör för diabetes utan att det även tycktes påverka utvecklingen av sjukdomen. Förhoppningen med ett GAD-vaccin var att det skulle kunna bromsa eller hindra det autoimmuna angreppet. Flera studier gjordes, däribland en fas 2-studie, med lovande resultat. Förhoppningarna inför den fas 3-studie som nu presenteras var mycket högt ställda, men de positiva resultaten har alltså inte kunnat verifieras.

Studien har bedrivits vid 63 kliniker i nio länder (Sverige, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Slovenien, Spanien och Storbritannien). Totalt omfattar den 334 barn och ungdomar mellan 10 och 20 år med nylig debut av typ 1-diabetes och ett C-peptidvärde vid fasta på minst 0,3 ng per ml. Deltagarna vaccinerades inom tre månader efter sin diabetesdiagnos. Vaccinationen skedde vid två respektive fyra tillfällen, medan en kontrollgrupp gavs en verkningslös substans. Effekten mättes utifrån halterna av C-peptid. Resultaten kan sammanfattas med att man inte noterade någon effekt av vaccinet vad gäller C-peptidnivå vid mätning 15 månader efter vaccination, oavsett om det gavs vid två eller fyra tillfällen.

När resultaten av studien först blev kända under våren 2011 blev de mycket uppmärksammade, då det svenska bioteknikföretaget Diamyd, som utvecklat vaccinet, tappade 85 procent av sitt börsvärde på fyra miljarder kronor över en dag, ett av de största procentuella rasen för ett enskilt noterat företag i Stock­holmsbörsens historia. Kritik framfördes mot att företaget inte tillräckligt tydligt flaggat för de skyhöga risker som är förknippade med läkemedelsutveckling.

Ludvigsson J, et al. N Engl J Med. 2012;366:433-42.