Tyypin 2 diabeteksen lääkkeistä GLP-1 analogeista tutkimus. Mikä on niiden vaikutusmekanismi? Immunologisen järjstelmän molekyylit (IL-1 ja IL-6) välittävät lääkkeen vaikutuksia ruokahaluun.
GLP-1 analogit voat suhteellisen uusia T2 Diabetes-lääkkeitä. Göteborgilaistutkimus selvittää niiten vaikutuusta aivotasolla ja ruokahaluun. Nämä GLP-1 analogit muistuttavat ja matkivat vaikutukseltaan kehon omaa hormonia GLP-1 , glukagonin kaltaista peptidi-1:tä, jota tuottaa sekä suoli että aivo. Sekä kehon oma GLP-1 että GLP-1-analogit vapauttavat haiman beetasoluista insuliinia ja lisäksi vähentävät kehon rasvamassaa. Parhaillaan tehdään kliinisiä tutkimuksia näiden lääkkeiden vaikutuksista lihavuuteen sinänsä. Koe-eläimillä GLP-1:n kaltainen lääke lisää sellaista mRNA: ta joka koodaa IL-1 ja IL-6 niissä kahdessa aivo-osassa, jotka säätelevät energia-aineenvaihduntaa ( hypotalamus, aivorunko) .Samaiset interleukiinit sinänsä vähentävät koe-eläimen rasvamassaa.
Ihmisillä siis ruokahalua ja kehonpainoa alentava vaikutus näistä lääkkekistä välittyy interleukiiniteitse.
Tavallisissa diabeteslääkkeissä on GLP-1 analogeja valmisteissa
exenatid, lixisenatid, liraglutid.
Citeras som: Läkartidningen. 2013;110:CMMU Läkartidningen.se 2013-12-23
GLP-1 analogit voat suhteellisen uusia T2 Diabetes-lääkkeitä. Göteborgilaistutkimus selvittää niiten vaikutuusta aivotasolla ja ruokahaluun. Nämä GLP-1 analogit muistuttavat ja matkivat vaikutukseltaan kehon omaa hormonia GLP-1 , glukagonin kaltaista peptidi-1:tä, jota tuottaa sekä suoli että aivo. Sekä kehon oma GLP-1 että GLP-1-analogit vapauttavat haiman beetasoluista insuliinia ja lisäksi vähentävät kehon rasvamassaa. Parhaillaan tehdään kliinisiä tutkimuksia näiden lääkkeiden vaikutuksista lihavuuteen sinänsä. Koe-eläimillä GLP-1:n kaltainen lääke lisää sellaista mRNA: ta joka koodaa IL-1 ja IL-6 niissä kahdessa aivo-osassa, jotka säätelevät energia-aineenvaihduntaa ( hypotalamus, aivorunko) .Samaiset interleukiinit sinänsä vähentävät koe-eläimen rasvamassaa.
Ihmisillä siis ruokahalua ja kehonpainoa alentava vaikutus näistä lääkkekistä välittyy interleukiiniteitse.
Tavallisissa diabeteslääkkeissä on GLP-1 analogeja valmisteissa
exenatid, lixisenatid, liraglutid.
Citeras som: Läkartidningen. 2013;110:CMMU Läkartidningen.se 2013-12-23
Nya rön
- Kommentera
- Läs kommentarer (0)
Hormoner i immunsystemet förmedlar läkemedels effekter på aptit
Autoreferat. Hormonerna interleukin (IL) 1 och
interleukin 6 är viktiga för vårt immunsystem, men de medierar också
vissa läkemedels förmåga att minska aptit och vikt, enligt en studie
från Göteborg. Studien ökar förståelsen för hur GLP-1-analoger, en
relativt ny typ av läkemedel mot typ 2-diabetes, fungerar i hjärnan.
Dessa läkemedel härmar effekterna av det kroppsegna hormonet
GLP-1 (glukagonlik peptid 1) som produceras i tarmen och hjärnstammen.
Kroppseget GLP-1 och GLP-1-analoger i läkemedel frisätter insulin från
betacellerna i bukspottkörteln och minskar dessutom fettmassan med cirka
3 kg. Det pågår kliniska prövningar av dessa läkemedel mot fetma i sig.
Studien visar att behandling av gnagare med läkemedel som härmar GLP-1 ökar mRNA som kodar för de två immunmodulerande hormonerna IL-1 och IL-6 i hypotalamus och hjärnstammen, två delar av hjärnan som reglerar energiomsättningen. Samma forskargrupp har tidigare visat att IL-6 (och även IL-1) i sig minskar fettmassan hos friska försöksdjur via effekter i hjärnan [Wallenius et al. Nat Med. 2002;8:75-9]. Nu presenteras för första gången bevis för att de två interleukinerna medierar de positiva effekterna av GLP-1 på fetma. GLP-1-analoger kunde inte minska aptiten eller kroppsvikten om verkningarna av IL-1 och IL-6 hade blockerats med behandling med neutraliserande antikroppar eller antagonister. Dessa resultat stärks av att hämning av effekterna av IL-6 och IL-1 med genutslagning hos möss också blockerade effekterna av en GLP-1-analog.
Substanser som härmar GLP-1 finns i vanliga diabetesläkemedel som exenatid, lixisenatid och liraglutid. Även om dessa läkemedel har funnits på marknaden i snart 10 år har mekanismerna bakom deras fetmahämmande effekter i hjärnan till stora delar varit okända. Upptäckten att hormonerna IL-1 och IL-6 förmedlar den sänkning av aptit och kroppsvikt som fås med dessa GLP-1-liknande läkemedel kan i förlängningen leda till nya strategier för behandling av fetma hos människa.
Studien visar att behandling av gnagare med läkemedel som härmar GLP-1 ökar mRNA som kodar för de två immunmodulerande hormonerna IL-1 och IL-6 i hypotalamus och hjärnstammen, två delar av hjärnan som reglerar energiomsättningen. Samma forskargrupp har tidigare visat att IL-6 (och även IL-1) i sig minskar fettmassan hos friska försöksdjur via effekter i hjärnan [Wallenius et al. Nat Med. 2002;8:75-9]. Nu presenteras för första gången bevis för att de två interleukinerna medierar de positiva effekterna av GLP-1 på fetma. GLP-1-analoger kunde inte minska aptiten eller kroppsvikten om verkningarna av IL-1 och IL-6 hade blockerats med behandling med neutraliserande antikroppar eller antagonister. Dessa resultat stärks av att hämning av effekterna av IL-6 och IL-1 med genutslagning hos möss också blockerade effekterna av en GLP-1-analog.
Substanser som härmar GLP-1 finns i vanliga diabetesläkemedel som exenatid, lixisenatid och liraglutid. Även om dessa läkemedel har funnits på marknaden i snart 10 år har mekanismerna bakom deras fetmahämmande effekter i hjärnan till stora delar varit okända. Upptäckten att hormonerna IL-1 och IL-6 förmedlar den sänkning av aptit och kroppsvikt som fås med dessa GLP-1-liknande läkemedel kan i förlängningen leda till nya strategier för behandling av fetma hos människa.
Referenser
Shirazi R, Palsdottir V, Collander J, Anesten F,
Vogel H, Langlet F, Jaschke A, Schürmann A, Prévot V, Shao R, Jansson
JO, Skibicka KP. Proc Natl Acad Sci U S A. 2013;110:16199-204.
