Miksi HbA1c on tärkeä mitata?

HbA1c- testistä on tullut tärkeä apukeino koko maailmassa diabeteshoidon alueella. Ennen kuin sitä oli olemassa, perustui diabetestilanteen arviointi toisaalta tietoihin korkeista sokeriarvoista joihin liittyi janoa, väsymystä ja nykturiaa ja toisaalta tietoihin hypoglykemioista, joihin liittyi sydämentykyttelyä, hiotusta, arvostelukyvyn samenemaa ja vaikutusta tajuntaan. Näistä tiedoista saatiin karkea arvio siitä, missä tilanteessa diabetes hoidollisesti oli, sillä harvemmin voidaan huonosti ennen kuin verensokeri on jo ylittänyt 12- 15 mmol/l tason, mikä on aivan riittämätön, jotta voi sanoa taudin olevan kontrollissa.

HbA_1c-testet har blivit ett viktigt hjälpmedel i diabetesvården i hela världen. Innan det fanns bestod evaluering av diabetesläget i uppgifter om å ena sidan symtom på höga blodsockernivåer med törst, trötthet och nykturi, å andra sidan hypoglykemi med symtom som hjärtklappning svettningar, grumlat omdöme och medvetandepåverkan. Dessa uppgifter ger en grov uppskattning av diabetesläget eftersom man sällan mår dåligt förrän blodsockret når över 12–15 mmol/l, en nivå som är oacceptabel för god kontroll.

Glukoosin erittyminen virtsaan vaihtelee riippuen henkilökohtaisesta munuaiskynnyksestä, eli siitä millä verensokeritasolla glukoosia alkaa tulla ( valua yli) virtsaan, koska munuaisten distaalisten tubulustiehyeitten takaisinabsorptiokyky on jossain vaiheesssa ylitetty. Aikuisilla verensokeri tapaavat olla silloin noin 12- 20 mmol/l, joten ymmärtää, että virtsan sokerien testaus ei ole mikään käyttökelpoinen menetelmä diabetestilanteen optimoimiseen.

Utsöndringen av glukos i urinen varierar med den individuella njurtröskeln, dvs vid vilken blodsockernivå som glukos utsöndras i urinen på grund av att förmågan att återresorbera glukos i distala tubuli överskrids. Hos vuxna ligger då blodsockret kring 12–20 mmol/l, och urintest av glukos är därmed inte användbart för att optimera diabetesläget.

1970-luvulla tuli käyttöön ensimmäisen polven verensokerimittarit. Mutta yksittäiset mittaukset veriplasman glukoosista tai verenglukoosista joko paaston jälkeen tai summittaisesti, antavat vain poikkileikkauskuvan verensokerin tilanteesta, mikä ei aina ole mitenkään glukoosin yleissäätymistä edustava. Omat testaukset ovat hyviä, mutta mittausten laatua rajoittaa verensokerimittarien vaihteleva taso. Tekniikan uusinta varustetta diabeteshoidon arsenaaliin on välineistö jatkuvaan verensokerin monitorointiin, mutta se ei tule korvaamaan HbA1c mittauksia.

På 1970-talet tillkom den första generationen blodsockermätare. Men enstaka mätningar av glukoskoncentrationen i blodplasma (blodsocker), antingen fastande eller slumpmässigt, ger dock endast en ögonblicksbild av glukosläget, som inte alltid är representativ för den generella regleringen. Egen testning är bra, men kvaliteten i mätningarna begränsas av blodsockermätarnas varierande kvalitet. Utrustning för kontinuerlig blodsockermonitorering är den senaste tekniska utrustningen i arsenalen för diabetesvården men kommer inte att ersätta mätning av HbA_1c.

Hyväksytty metodi metaboliseen kontrolliin. Den accepterade metoden för metabol kontroll

Suuret ratkaisevat tutkimukset (DCCT ja UKPDS) vahvistivat vahvan suhteen metabolisen kontrollin ja mikrovaskulaaristen komplikaatioitten kehittymisen kesken. Tästä seurasi pyrkimykset painaa verensokeria matalaksi sekundääristen elinkomplikaatioitten vähentämiseksi. Sen jälkeen on HbA1c mittauksista tullut hyväksytty menetelmä metabolisen kontrollin arvioimiseksi.

De stora banbrytande studierna Diabetes control and complication trial (DCCT) för typ 1-diabetes [1] och motsvarande United Kingdom prospective diabetes study (UKPDS) för typ 2-diabetes [2] befäste den starka relationen mellan metabol kontroll och utvecklingen av mikrovaskulära komplikationer. Följden av dessa studier blev att intresset fokuserades på att pressa blodsockret neråt för att reducera risken för sekundära organkomplikationer. Mätning av HbA_1c har därefter blivit den accepterade metoden för att evaluera metabol kontroll.

MITÄ HEMOGLOBIININ SOKEROITUMINEN ON?

Hemoglobiinin glykosyloituminen eli sokeroituminen on ei-entsymaattinen, palautumaton reaktio, joka kohtaa hemoglobiinia kuten muitakin valkuaisaineita, jotka altistuvat glukoosille. ( Glukoosi on toksinen kudoksille!) Koska punasolun elinikä on normaalisti 120 vuorokautta, niitten glykemisoitumisaste heijastaa keskimääräistä glukoosipitoisuutta viimeksi kuluneiden 2-3 kuukauden ajalta.

Glykeringen av hemoglobin är en icke-enzymatisk, irreversibel reaktion som drabbar hemoglobin liksom andra äggviteämnen som exponeras för glukos. Eftersom erytrocyten normalt har en livslängd på 120 dagar speglar graden av glykering i praktiken den genomsnittliga glukoskoncentrationen under de senaste 2–3 månaderna.

Silloin kun punasolujen vaihtuvuus on lisääntynyt kuten talassemiassa tai hemolyyttisessä anemiassa, saadaan vääriä matalia HbA1c arvoja. Samoin saadaan matalia arvoja verensiirtojen jälkeen.

Vid tillstånd med ökad omsättning av erytrocyter, som t ex talassemi och hemolytisk anemi, erhålls falskt låga värden vid mätning av HbA_1c, liksom efter blodtransfu­sion.

Vääriä korkeita arvoja saadaan harvemmin , muta niitä voidaan tavata silloin kun erytropoieesi on pysähtynyttä ja erytrosyytit ovat vanhoja, altistuneet enemmän glukoosille ja pysyvät jäljellä. Mahdollisesti on joissain etnisissä ryhmissä helpompaa hemoglobiinin sokeristumista ja sen takia korkeampia arvoja. Tietyt hemoglobinopatiat voivat vaikuttaa metodiin, mutta tämä on harvinaista.

Falskt höga värden är ovanligare men kan ses om erytropoesen avstannar och endast gamla erytrocyter, som hunnit bli mera exponerade för glukos, finns kvar. Eventuellt har också vissa etniska grupper lättare för att glykera hemoglobin och får därigenom högre värden. Vissa hemoglobinopatier kan interferera metodologiskt, men detta är sällsynt.

HbA1c nousee normaalistikin iän mukana ja terveitten viitearvot ovat sen takia korkeammat niille, jotka ovat yli 50 vuotiaita.

HbA_1c stiger normalt något med åldern, och referensintervallet som anges för friska personer är därför högre för dem som är över 50 år.